Problemet med avväpnande lagar

Nu diskuteras det på Aftonblaskan om huruvida pepparspray ska tillåtas:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3489141.ab

Terri Herrera’s kolumn: http://www.aftonbladet.se/wendela/article3507397.ab

Jag har ett par kommentarer:

1. Ett problem med lagar som syftar till att avväpna är att det endast är de “goda” som bryr sig om dem. Man avväpnar offren, inte förövarna. De individer som kan tänka sig att använda vapen för att oprovocerat misshandla/råna sina medmänniskor har redan passerat det stadium där de ser vapenförbudet som ett hinder. De struntar högaktningsfullt i förbudet.

2. Pepparspray är inte problemfritt att använda. Man måste träffa ögonen, annars ger det ingen verkan. Angriparen kan skydda sig relativt bra med armen eller genom att vända bort ansiktet. Räkna med att du själv får spray på dig, särskilt om det blåser. Även när angriparen är sprayad kan han, om han är motiverad nog, fullfölja sin attack (ex sticka med kniv). Pepparspray är sålunda ett betydligt sämre vapen än man kan tro, och kriminella lär även i fortsättningen föredra kniv eller batong som sitt weapon of choice.

3. Visst vore det trevligt om alla kunde vara snälla och bara kramas och så där… men nu lever vi i verkligheten, och i den här verkligheten skulle pepparspray i alla fall ge kvinnor ett visst mått av trygghet och ökad möjlighet att försvara sig vid angrepp. Det ser jag som viktigare än att hålla fast vid en naiv fantasi om att allt blir bra om man bara förbjuder det onda…