Mitt första inlägg i min nya blog handlar om ett aktuellt ämne, och det är lite trist öppna med ett så tragiskt ämne, men jag såg alldeles nyss Stina Dabrowski’s debatt om droger i SVT. Den före detta kokainisten opponerade sig i debatten starkt mot tanken på att läkare skulle få skriva ut heroin till heroinister. Ett typexempel på hur somliga låter känslor styra över omdömet…
Jag kan förstå att det låter väldigt underligt i folks öron, att skriva ut knark på recept, till knarkare. Men om man går vidare och granskar situationen och argumenten så märker man att det är inte så värst konstigt egentligen. Jag ska försöka sammanfatta lite:
- En heroinist MÅSTE ha heroin. Det är ett faktum och det är heroinets förbannelse. För en heroinist finns det inte många alternativ för att skrapa ihop de summor som krävs varje dag… utan det är kriminalitet som gäller: Inbrott, rån, stöld.. och för kvinnorna: prostitution. En enda heroinist kan ensam stå för större delen av kriminaliteten i ett mindre samhälle som exempelvis Heby.
Noga kontrollerad utskrivning av heroin på recept skulle ha följande effekter:
1. Eftersom en laglig dos heroin kostar några enstaka kronor istället för de 500-800 (?) det kostar på gatan behöver heroinisten inte begå brott, och kvinnorna klarar sig undan prostitutionen. Bara det är argument nog, men jag fortsätter:
2. Det skulle förståss helt slå hål på den illegala handeln med heroin. Den delen av den undre världen skulle tvingas söka sina inkomster på annat håll.
3. Den aktiva nyrekryteringen skulle minska drastiskt. Langarna har inte längre någon anledning att pracka på unga knarkare heroin när det inte längre finns några pengar att tjäna där.
4. Dödligheten skulle minska eftersom heroin är svårt att dosera. Heroinet på gatan är alltid utblandat och heroinisten kan omöjligt veta med vad och hur mycket. Det leder till överdos när heroinisten tar en “normal” dos av heroin som råkar vara renare än det heroin hans kropp är van vid. Heroin på recept skulle vara helt rent och doserna noga kontrollerade.
Det som dödar heroinister är överdosering, sjukdomar och misären.
Heroin på recept skulle göra mycket för minska riskerna för överdosering.
Sprutbytesprogram skulle göra mycket för att minska sjukdomsrisken.
Med misär syftar jag på följderna av kriminaliteten och den ständiga jakten på heroin: de förlorar jobb och bostad, hamnar utanför samhället. Hårt slumliv klarar man inte av många år, varken fysiskt eller psykiskt.
Det finns exempel på hur heroinister kan leva någorlunda normala liv tack vare heroin (eller subutex eller liknande) på recept, mycket tack vare att de slipper kriminaliteten.
Med denna infon i bakfickan förstår jag inte att man kan argumentera mot heroin på recept med argumentet att det är kontroversiellt och “moraliskt fel”.. att man inte ska “hjälpa dem att knarka”. Att man argumenterar så måste ju bero på okunskap?
Jag är inte så säker dock. Regeringen går den hårda vägen, de har väldigt lite till övers för heroinister. De fortsätter med sin nolltolerans-politik trots att den bevisligen inte fungerar, och om en och annan heroinist stryker med på köpet så.. ja det gör ju inte så mycket, eller? De är ju inte människor, utan djur, som Nils Bejerot tydliggjorde.
“Det snart 25-åriga målet om ett narkotikafritt samhälle är en symbol för en av de största humanitära katastroferna i vår moderna politiska historia.” – Ledaren “Avkriminalisera narkomanerna”, Expressen 2006-10-26.
Jag är medveten om att jag gör flera kontroversiella påståenden i det här inlägget, jag välkomnar (konstruktiv!) kritik för vidare diskussion! Och ja, jag är medveten om det misslyckade legalförskrivnings-projektet i slutet av 60-talet, lett av ovan nämnde N. Bejerot, där man skrev ut heroin till ett 50-tal missbrukare i Stockholm. Det projektet var totalt ovetenskapligt och oseriöst, ett enda stort skämt, och saknar bäring i diskussionen.
